Mitt hjärta bor i Bridgeport - Del ett
Del 1~
Aaah, äntligen hemma. Det var stressigt i köket idag. Familjen Alto, som fått högre makt och poularitet än självaste familjen Spökh, kom på lunch i Bistrot idag, där jag jobbar. Men det kommer nog inte bli mindre stressigt nu, jag har tre timmar på mig att göra iordning mig. Innan jag åker till Bridgeport. Min hemstad.
Jag kände hur det vibrerade i fickan. Ett samtal. Från min chef?! Vad vill han, jag har ju knappt klivit in för dörren efter att ha lämnat jobbet äns! Lite irriterat svarade jag;
-Hallå, Mimmi Stäere här.
-Mimmi! Hur törs du att lämna så tidigt! Ditt arbetspass slutar inte förräns, vänta lite!..
Jag hör hur han klagar på en anställd från andra sidan telefonen, som vanligt. Det brusar lite, men snart kommer han tillbaks;
-Vart var jag, jo, ditt pass slutar inte förräns två timmar! Tror du att kryddorna provsmakar sig själva? Hah? Jag kan ju inte låta servera en för svag kotlett!
-Men vi har ju kommit överräns att jag ska få ledigt fem dagar och sluta några timmar tidigare!
-Pyttsan.
Jag hörde hur han lade på. Han är inte särskilt tålamodig. Men väldigt bossig är han. Fast det är ju klart, han är ju min boss.
-Hallå, Mimmi Stäere här.
-Mimmi! Hur törs du att lämna så tidigt! Ditt arbetspass slutar inte förräns, vänta lite!..
Jag hör hur han klagar på en anställd från andra sidan telefonen, som vanligt. Det brusar lite, men snart kommer han tillbaks;
-Vart var jag, jo, ditt pass slutar inte förräns två timmar! Tror du att kryddorna provsmakar sig själva? Hah? Jag kan ju inte låta servera en för svag kotlett!
-Men vi har ju kommit överräns att jag ska få ledigt fem dagar och sluta några timmar tidigare!
-Pyttsan.
Jag hörde hur han lade på. Han är inte särskilt tålamodig. Men väldigt bossig är han. Fast det är ju klart, han är ju min boss.
Nu hoppas jag få lite ro. Jag går in i svalen och upp för trapporna. På lägsta våningen finns dörren till tvättrummet, en soffa och en krukväxt. Det är skönt att ha tvättmaskiner i huset, så man slippper sticka till Cementa Tvättomat på andra sidan stan. Pauoline, min bästa vän tvättar där, hon bor ju nära.
Jag låser upp dörren och stiger in. Jag vet att mitt vardagsrum+kök är rätt så svart. Likaså mitt badrum. Det var det var den snyggaste tapeten jag kunde hitta när jag flyttat hit, och man måste ju inreda efter tapeten, ellerhur?
Jag fortsätter in till sovrumsdörren, vid köket.
Lukten av mitt sovrum. Jag har inte haft råd att tapetsera här än, men det kommer någon gång. Jag ser på mina tavlor, det är bara kvinnor på dem. En är Arndotte Benk, en känd fotograf som kämpade för kvinnors rättigheter, en annan visade kvinnors starkhet och den tredje kvinnors skönhet. Jag har alltid varit en feminist till högsta grad. Alltid sagt att jag kan klara mig utan en man i mitt liv. Men den senste tiden har jag träffat någon.... Heik. Han är granne till en kollega. Kanske snart min pojkvän också... Men nu ska jag ju bort i nästan en vecka. Och jag har inte äns berättat för honom... Jag får se hur det går.
Men några saker visste jag; jag var verkligen trött, svettig och hungrig.
Jag börjar lika gärna med att byta om. Ååh, jag skulle så gärna bara gå runt i mjukisbyxor oche ett linne; något bekvämt. Men jag ska resa snart, jag vet inte varför, men jag vill bara vara lite finare då.
När jag ändå var vid byron så kunde jag packa min handväska, det finns ju vissa saker jag vill nå snabbt. Jag valde min lilla Kuma-handväska!
När jag ändå var vid byron så kunde jag packa min handväska, det finns ju vissa saker jag vill nå snabbt. Jag valde min lilla Kuma-handväska!
Jag gick och drack en lite tjockare juice....
....Och strax efter gick jag för att dra mig en liten tupplur. Jag skulle lätt kunna stanna där längre, men jag får ju absolut inte missa min taxi nu. Det skulle inte vara bra. Taxi till Bridgeport är nästan extra dyrt, och det är en lång sträcka för plånboken att betala. *Gäsp* Jag somnade fort.
*Måstejaggåuppnujagärintemorgonpigg*
Jag tog en extra runda på Simbook och sedan försäkrade mig om att jag uppfattat tiderna till taxin rätt. Allt verkade okej. Pauline hade gjort tre statusar på min sida. Jag är glad att jag har henne. Hon är en av de få vänner jag har i den här staden. Jag har ju bott här i ett år, men det har ändå inte gått så bra med kontakter. Under året som gått har jag även fått veta att mina föräldrar skilt sig och mamma flyttat ända från Bridgeport till Appalosa Plains. De städerna är ju rena motsatsen! Jag har inte träffat någon av dem på länge.
Ps. Jag fick datorn av Sindra p.g.a. online-gåvo funktionen!
Ps. Jag fick datorn av Sindra p.g.a. online-gåvo funktionen!
Tiden gick, som den alltid gör. Med det tillhörde att taxin kom och kvällshimlen smög fram. Jag satte mig i den gula bilen och kollade ut ur det smutsiga fönstret. Nu kommer jag inte se skymten av den här stan' på ett tag. Chauffören drog i gasen och däcken började rulla.
Gatorna verkade helt tomma. Det kommer de nog knappast vara i Bridgeport, det är de aldrig. Men jag får se, när jag kommer dit, till Bridgeport.
Del ett, som sagt. Jag tycker faktiskt den fick en rätt okej start - Men jag vill hellre veta vad ni tycker. För seg? För kort? Inget dera? KOMMENTERA!
